Börjar närma sig!

Så klart vet alla vad jag menar med rubriken..

Polen/Ukraina.
16 lag.
En vinnare.
Fotbolls- EM!

Låt taggandet inför fotbollsfrossan börja!!


A Blue Lagoon

Vissa dagar känner man att man lever ett perfekt liv. Igår var en sån dag. En sån dag då det inte spelar någon roll om bussen är överfull och man får stå trängandes i en timmes bussfärd mellan italienare och fransmän medan busschaufförens mål verkar vara att köra så ryckigt att alla stående i bussen (ca 130 personer) ska ramla minst en gång. En sån dag spelar det inte heller någon roll att man inte har kontanter nog att köpa vatten så man får sitta i solen i åtta timmar utan dricka en droppe. Igår var en sån dag. Vi var på Comino. Och vattnet var himmelsblått.

Vi steg upp tidigare än någonsin på Malta. Var ganska snabbt ute ur lägenheten och gick till bussen. Vi hade en del kontanter, men för säkerhetsskull gick vi till en bankautomat.
Stoppade in kortet.
Då kom bussen.
Bråttom.
Ut med kortet.
På bussen.
Våra kontanter borde vara tillräckligt ändå.

Vi åker bussen upp till kajen i norr. Båtarna som går till Comino verkar bara vara småbåtar. Inte färjor som över till Gozo. Ett 40-tal personer i färgglada tröjor med crew tryckt på ryggen springer runt och försöker sälja biljetter till just deras Comino-båt. Efter att ha upptäckt att systemet såklart är korrupt och alla företag såklart har en båt-till-Comino-kartell och satt priset till mer än dubbla färjepriset till Gozo får vi köpa ett par dyra biljetter. Men vad annat kunde vi ha väntat oss, korruption var inte förvånande - vi befinner oss ju mindre än 10 mil från Sicilien. Men det får oss att tänka till. Vi har inte så väldigt mycket kontanter kvar efter biljetterna. Det är troligtvis samma otroliga priser på mat borta på den lilla ön med sina 8 invånare.

Vi köper en tidig lunch på kajen och hoppar sedan på båten över till Comino. Hittills har allt gått bra. Och det är ju en sån där dag då man inte bryr sig om båten är lite dyr. Man lever ju ändå det perfekta livet just nu. När vi närmar oss ön av alla paradisöar blir vattnet bara blåare och blåare. Vi hoppar iland och börjar kolla oss omkring efter en bra plats att slå oss ner på. Det ser ut som att vi måste hyra solstolar. Eller sätta oss högt upp på ojämna klippor.
Vi måste ha solstolar. 4 Euro styck. 8 Euro för en stol till oss var. Vi skramlar ihop det vi har kvar.
7 Euro.
30 cent.
20 kronor.
Problem.
Vi måste ha 70 cent till.
Uppdrag: hitta svenskar och köpa lite Euro för svenska pengar.
Efter en del letande hittar vi våra hjältar som säljer en Euro. Vi är räddade.

Vissa dagar känner man att man lever ett perfekt liv.
Igår var en sån dag.
Vi var på Comino.
Och vattnet var himmelsblått.


Våra svenska hjältar



Intresserad eller bara vänlig?

För en tid sedan bestämde vi oss för att uppsöka en frisör. Kan väl inte vara så svårt tänkte vi. Vi hade fel.. Först på andra sidan av grannstaden St Julian hittade vi ett ställe. 

När vi väl kom in såg vi att det var två som jobbade, en man och en kvinna. Inget emot frisörer med Y-kromosomer men det måste ändå anses som ett yrke dominerat av kvinnor. Hur som helst så var Clyde skicklig med saxen och visade hur han tyckte att jag skulle fixa håret. Schysst tänkte jag då han fortsatte ge mig några av hans egna tips. 

När klippningen var klar hade vi ytterligare en konvesation som jag inte riktigt kan släppa.

Clyde- Då är vi klara här.

Jag- Okej! (går och betalar)

C- Innan du går ska du få den här. (Tar upp ett visitkort och skriver något.) 

Jag- Okeej? 

C- Det är numret hit, och mitt personliga nummer. Du kan ringa när som helst, om du behöver hjälp med håret.. eller så.

Jag- Ehm, taaack..? (gillade inte riktigt att han avslutade med "eller så")

Jag måste erkänna att jag inte är helt hundra på om han gav mig numret för att vara snäll eller om han helt enkelt stötte på mig. Har inte fått såååå väldigt många nummer av okända män! Så om någon läsare skulle var snäll och kanske kunna förklara för mig vad som egentligen hände, helst någon med mer erfarenhet än mig.

Kanske ska ringa Clyde om jag känner mig ensam och kall någon kväll.. Vi kan ju prata om hår.. eller så..


Ords 10:3 Herren låter inte den rättfärdige hungra

Det började som ett litet skämt men utvecklades med tiden till en jakt. Inte en jakt efter något så oviktigt som Heliga Graal. Det är en jakt på liv- och- död efter inget mindre än Den Perfekta cheeseburgaren. 

Vad skiljer då en helt vanlig McDonald's cheesburgare från Den Perfekta? Svaret är lika enkelt som briljant.. Den Perfekta burgaren har inte blivit orenad av vad som är matens motsvarighet till AIDS- Saltgurkan. För att skapa Den Perfekta cheeseburgaren krävs det alltså ett stort "misstag" från den, troligtvis väldigt kompetenta, McDonald's anställde som tillagar dessa mytomspunna burgare. Det sägs att sannolikheten för att få Den Perfekta ligger någonstans kring en på miljonen. Med andra ord "Once in a lifetime".   

Vår jakt började samma dag som vi landade på Paradisön och det var en jakt som varade tills igår kväll den 20/5-12 klockan 22.49 fann jag, Dennis Adolfsson, äntligen Den Perfekta Cheeseburgaren!! Jag vet varken varför just jag blev utvald till att finna denna gudagåva eller vilket budskap jag egentligen ska föra vidare. Kanske fick jag den bara för att ge mänskligheten hopp. Hopp om att Den Perfekta faktiskt finns där ute och att ni aldrig ska sluta tro. 


Mediterranean Summer

Här på paradisön börjar sommaren komma krypande. Nu tänker ni: vad är det för nyheter, i Maj kommer ju sommaren krypande överallt på norra halvklotet - det är ju som därför Maj finns. Men skillnaden mellan Maj här, och på nordligare breddgrader är sommartecknen. På Malta vet man att det börjar bli sommar när;
  • Till och med lokalbefolkningen - som skulle gå med långbyxor 365 dagar per år i Sverige - har börjat inse att shorts är ett bra val så här års.
  • Turisterna börjar - i kollossala mängder - befolka landet med sina blekfeta kroppar, som efter ett antal dagar börjar få en lätt rosa ton.
  • Poolerna runt om i staden börjar äntligen fyllas med vatten.
  • Till och med riktiga malteser som vi känner oss lite brända i ansiktet efter en heldag på solklipprona.

Våra liv här på ön är dock ganska oförändrade. Vi försöker göra det mesta av tiden, utan att egentligen göra särskilt mycket. Vi jobbar oss ständigt neråt på den världsberömda Michael-Jackson-brunhetsskalan, för tillfället befinner vi oss ungefär på 1985. Men vi har siktet på att komma ner till 70-talet.

Vi har under veckan besökt ett kasino här nere. Det visade sig dessvärre att om man växlar in mindre än 5000 kr så kollar folk lite snett. Därför blev det inte jättemycket spelande från vår sida, men när vi lämnade kasinot var det dom och inte vi som var lite fattigare.

Kasinot största vinnare i lördags - i alla fall procentuellt



the Casino at Portomaso - rätt så exklusivt för att vara Malta
Även vi som spelar på lägsta insatserna omsätter över 5000 på en kvart




Eftermiddagssolen fungerar att bara sitta och chilla i...



...tills den går ner

Eftersom så många läsare hört av sig och vill ha fler uppdateringar ska vi försöka bättra oss. Men det är inte helt säkert att vi kommer lyckas särskilt bra. Men för er som vill följa varje uppdatering och är lika moderna som oss och har instagram kan kolla på våra bilder genom att följa: efraim3000

Ny karriär?

Eftersom jobbsökandet har gått knackigt har vi nu börjat tänka inom nya banor. Varför inte bli mångmiljonärer på nätpoker istället för att jobba 40 timmar i veckan? Trots en ganska dålig start med en förlust på 9 euro första kvällen blickar vi frammåt! Vår första miljon kan ju inte vara så långt borta!

Vad tror ni, kan vi lyckas som Ilisdur2 & 3?

På nya äventyr

Innan vi kom hit till Paradisön hade vi några saker på vår att-göra-lista. Hur det har gått kan diskuteras.. Men för några dagar sedan avklarade vi en punkt. Vi besökte den "Tysta staden" Mdina. Den forna huvudstaden kallas tyst eftersom det endast bor 300 tappra malteser inom dess murar. Trots en liten stad fanns det mycket att se.  


Vad skulle man göra utan vissa personer?

För all er som inte visste det; jag har världens bästa mormor. Behöver inte säga mycket mer!


The Beach, Popeye and Africa

Här på paradisön går livet vidare som vanligt. Vissa dagar blir det stranden. Vissa dagar blir det vandringsutflykter. Vissa dagar blir vi bortbjudna på afrikanska middagar hos fransyskor som fyller år. I förrgår var det en sån dag. Alltså en sån dag då vi var på stranden, gick på upptäcktsfärd och åt en afrikansk middag.

Dagen började som alla andra dagar med frukost den vanliga tiden - där vid halv elva, ni vet - det var bra väder så vi bestämde oss att det fick bli en stranddag. Efter att ha spenderat några timmar på stranden, och blivit några nyanser mörkare, kände vi oss ändå inte nöjda med var vi presterat. Eftersom vi fortfarande hade en hel del timmar kvar till vi skulle äta zebrorna och lejonen vid niotiden (ja, vid den här tidpunkten trodde vi fortfarande att det var något sådant exotiskt som väntade oss den kvällen), tog vi beslutet att även utforska området kring stranden i norr.

Det blev en promenad rakt över ön. Vi fick inte se så mycket på vägen, en och annan fisk i bassängerna för konstbevattningen och ett och annat fallfärdigt hus. Men nog var det värt mödan när vi väl kom fram till vårat slutgiltiga mål, Karl-Alfred-land!


När vi slutligen kom hem till lägenheten igen upptäckte vi att solen tagit på riktigt bra, vi såg nästan ut som riktiga afrikaner, perfekt! Fast vad som riktigt var det afrikanska med festen vet vi fortfarande inte riktigt. Kanske var det korvrullarna till förrätt. Kanske var det kycklingen till huvudrätt. Eller chokladsaken till efterrätt. Tyvärr pratades det ingen Swahili - eftersom det var så många nationaliteter som samlades kunde man ju hoppas att Swahilin skulle utgöra det gemensamma språket på festen, men så var det inte. Istället blev det två grupperingar bland människorna på festen, två grupperingar som pratade varsitt språk. De som pratade engelska - det var folk från Spanien, Italien, möjligtvis Tyskland (Dennis säger att det var en från Jordanien också). Den andra gruppen var de som pratade franska. Jag vet precis vad ni tänker nu, och JA vi tillhörde såklart den franska gruppen. Även om vår grupp också - efter att ha pratat klart om alla siffror, färger, djur och kroppsdelar - bytte över till engelska så kändes det bra att använda sig av sin nästintill flytande franska igen.


Nya kunskaper

Vad har vi lärt oss på Malta nu då?

- Vin är godare och billigare än öl.
- Tunna väggar och gnälliga grannar är ingen rolig kombination. Hycklare enligt oss, det var inte vi som såg Titanic med högsta volymen på vårt hemmabiosystem tidigare i veckan. 
- Man kan äta pasta 7 gånger i veckan.
- Lita inte på busstidtabellerna! Du måste alltid vänta minst 20 minuter, även om det står att bussarna går var 10e minut.
- Oskar gillar att ljuga om sin ålder.
- Pensionärer på Malta ägnar sina dagar åt att sitta på stolar utanför deras hus. 
- Vi skulle aldrig sätta oss bakom ratten i ett land som Malta.

Detta är förstås bara en handfull av de nya kunskaperna vi nu besitter.      


En dag med Dennis

 

10.23 - Frukost

12.14 - Framme efter en bussresa till Valetta

13.47 - Efter en del affärstittande med mera blev det lite vandring i Maltas San Fransisco (Valetta)

14.45 - Vilopaus med utsikt över halva ön

18.24 - Efter att kommit hem, gått bort med flaskor, städat och tvättat (fick vi med det också) så blev det en tur till affären för att handla inför den kommande veckan. (mycket grönsaker vi lovar)

20.36 - En välbehövlig middag efter ännu en slitsam dag i paradiset

Jo juste, målade av Dennis lite när vi var i Valetta!


The Old Switcheroo

Nu är Dagen här! Dagen med stort D. Efter 2 1/2 veckas plågeri i ett litet, varmt, mörkt och mygginvaderat rum, är det slutligen dags för rumsbyte.

Känslan är svår att beskriva men tänk er att gå från Sibirien till Monaco. Och stackars Oskar sitter nu på tåget till kallaste och mörkaste delarna av Ryssland. Jag vet inte om han kommer att klara det.. Men förhoppningsvis slipper jag att ha en oinbjuden sovkamrat de kommande veckorna.   


Good Vibrations - The Beach Boys

Varje sommar vallfärdar hundratusentals - blekfeta - skandinaver till Malta. Där de fyller upp våra stränder. Därför tar vi, liksom stor del av den övriga befolkningen här på ön, tillfället i akt för att njuta av det bästa landet har att erbjuda, innan vikingarna stormar oss. Detta betyder att vår bränna förbättrats avsevärt under den senaste veckan.

Det har gått ett bra tag sedan vi invandrade paradisön nu. Med tiden har ön blivit vår. Det syns nu på oss att vi hör hemma här. Det hörs i våra fotsteg att vi vandrar på välkänd mark. En tysk, äldre kvinna kom fram och frågade om vi var härifrån häromdagen. Självklart svarade vi ja! Men pinsamt nog kunde vi som invånare av landet tyvärr ändå inte hjälpa henne till rätt buss. Men läget är definitivt på rätt riktning när vi får medverka i klagomålen på den egna regeringen när våra bussarna aldrig kommer.

Medan dagarna tillbringats till att leva livet har kvällarna tillbringats med tänka på framtiden. Mestandels skriva och översätta CVn. Men även fundera över, och söka till, högskola. Det roligaste med att skriva CV är att göra en avvägning om hur mycket man ska överdriva för att få våra - på papperet - redan utomordentligt perfekta personer att låta ännu bättre. Vissa av oss hävdar att dom kan franska. Vissa insåg att det kanske är paradoxalt att skriva att sin engelska är "excellent" när man just fått googla fram hur ordet stavas.

En eftermiddag på Ta' Qali National Stadium

Det såg ut att vara en perfekt väder för att se på fotboll. Arenan låg inåt landet. Vi skulle få se mer av landet än bara kusten tänkte vi, det är bra. Det blåste lite vid kusten. Det blåste mycket på arenan. Oerfarna som vi är hade vi såklart minst kläder av alla. Men eftersom vi är hårda vikingar så härdade vi ut och det var ganska trevligt, uppskattningsvis hade 7000 fotbollstokiga själar letat sig dit. Stämningen var bra lagen hade varsin stor hejarklack som stod upp för sitt lag genom hela matchen.

Det var en trevlig eftermiddag, tyvärr fick vi inte vara med om några huliganfighter på läktaren, även om det var nära ett antal gånger. Bussfärden gick lugnare än den från stranden igår då vi fick se en bilkrasch i över 150 km/h. Det var inte så oväntat med tänke på hur dom kör i det här landet. Diskuterade ämnet med en trevlig äldre man på bussen häromdagen, han sa att vi troligtvis kommer få se fler olyckor innan vi åker hem för här nere har dom "the Mediterranean Temperament" i trafiken.

Matchen då, där tog såklart Valetta en otroligt enkel seger med 3-1 efter att ha spelat ut motståndarna i 90 minuter.

Halva bortre läktaren och hela våran läktare var Valetta-supportrar. "Go Whites"

Under tiden vi väntade på bussen hann solen gå ner bakom Mdina som låg bara ett stenkast därifrån. Vi ska tillbaka för att besöka den såkallade tysta staden vid något annat tillfälle.


Hibernians FC - Valetta FC

Länge har folket på Malta väntat på matchen. Det är precis så den benäms, Matchen. Alla talar om den. Alla har sin egna åsikt om hur den kommer allt sluta. Det är en giganternas kamp om ön. Ett avgörande efter en tuff och jämn säsong. Två lag som krossat allt motstånd. Vilka ska ta berömmlesen och Champions League-platsen? Antingen blir det fjolors vinnarna Valetta F.C. från huvudstaden. Eller så blir det Hibernians F.C. från Paola.

"Jag känner mig hyfsat lugn inför matchen. Det har gått bra hittills mot Valetta och vi är bäst när det gäller" säger en av Hibernians trognaste supportrar, Dennis Adolfsson, 20. Han fortsätter " i och med seger idag så kommer vi kunna vända hem till Paola som serieledare, det vore bra att ha med sig inför avslutningen av säsongen."
Men i Valettalägret låter det lika lovande.
"Klart det är en viktig match, vinner vi idag avgör vi serien!" säger Oskar Åström, som hejat fram sitt Valetta under samtliga matcher denna säsong. "Man får inte glömma att vi inte har förlorat en match sedan femte omgången i år, och varit urstarka de senaste matcherna. Visst Hibernian är det enda lag vi inte slagit i år, men de har gått knackigt på sista tiden. Jag tror på en öppen och jämn tillställning."
På frågan om de båda hängivna supportrarna ska se tillställningen svarar de i kör "Ja, självklart. Vi ska bara se till att börja ta oss i väg i tid så vi hinner hitta fram till avspark!"

Förutsättningarna inför matchen:
Av den maltesiska ligan återstår 6 macher. Efter dagens omgång skall samtliga lag i Champions Pool mötas en ytterligare gång. I teorin står det mellan fyra lag. I praktiken mellan två. Seger för Valetta och de leder med sex poäng med 15 kvar att spela om. Seger för Hibernians och de är om på målskillnad.

Valetta:
Valetta har en stark säsong bakom sig och när serien delades upp (efter 22 omgångar) ledde man med 4 poäng, tappade tyvärr två vid uppdelningen, men laget från den lilla huvudstaden har fortfarande stora chanser att ta hem ligan för andra året i rad.
Truppen inför matchen ser lovande ut, tyvärr är landslagsbacken Steve Borg avstängd.

Hibernians:
Laget har krigat på bra under året och är det enda lag som besegrat Valetta. Kommer från staden Paola, som även det är en liten stad, dock lite större än huvudstaden. Man är fjärde bästa lag genom tiderna på Malta med sina 10 ligasegrar.
Även Hibernians trupp är stark till matchen, men saknar Clayton Failla som är avstängd.


Tabellen:

Championship Pool P W D L F A +/- Pts









1 Valletta 26 20 5 1 64 20 44 38









2 Hibernians 26 18 6 2 63 19 44 35









3 Birkirkara 26 13 4 9 40 32 8 26









4 Floriana 26 13 6 7 38 27 11 24









5 Sliema W. 26 8 13 5 39 32 7 20









6 Balzan Y. 26 9 5 12 35 51 -16 17

Skytteligan:
Player Team Goals
1 Obinna Obiefule Mosta 23
2 Edison Luis dos Santos Hibernians 19
3 Moises Avila Perez Birkirkara 12
4 Pedro dos Santos Calcado Balzan Y. 12
5 Clayton Failla Hibernians 12
6 Jorge Pereira da Silva Qormi 12
7 Anderson Mendes Ribeiro Hamrun S. 12
8 Joseph Farrugia Qormi 11
9 Denni Rocha dos Santos Valletta 11
10 William Barbosa da Silva Valletta 10


RSS 2.0