• En unge i en barnvagn (uppskattningsvis av ett tränat öga två år gammal) med örhängen.

• För första gången under vår vecka här stannade en bil för oss vid ett övergångsställe. Det visade sig att vi stod just utanför polisstationen. Men tro inte att malteserna orkade följa alla trafikregler bara för att det stod tre poliser utanför ingången. Det var nämligen en trevägskorsning utanför stationen med stopplikt från ett av hållen. Noll av fem bilar vi såg stannade.
  
  
• Här på Malta är den osynliga gubben uppe i himlen betydligt viktigare än i Sverige. På fredagskvällar är det tydligen mässa som dirketsänds i högtalare ute på alla gator i vårat område. Sedan är det parad genom staden. Ett trettiotal trumslagare. Ett tjugotal präster. Ett tiotal män som bär en skulptur i naturlig storlek som vidade när Jesus blir toterad av rommarna. Givetvis hade vår stora frälsare de bästa magrutor jag skådat söder om Umeälven. Bakom skulpturen hade även ett hundratal vanliga dödliga slutit upp som ville vara med i tåget.

Skriv adressen så här när ni ska skicka alla beundrarbrev till oss


Köket medan Dennis tillagar en av sina vanliga gourmetmiddagar


Nice socks and shoes


Har inte sett filmen, men har sett bilder att dom gör så här i Titanic

På grund av tids- och motivationsbrist blev det inte så mycket bloggande i Frankrike.. Men hur som helst, mitt äventyr började 16/3 då jag hade en vecka inbokad i Paris och Toulouse.

Att jag tog mig till hotellet i Paris är lite av ett under.

De första sträckorna Umeå-Arlanda samt Arlanda-Paris gick väldigt problemfritt i jämförelse med vad som skulle komma. Direkt jag satte min fot på Charles de Gaulle började nämligen alla besvär, ett tips till er alla som ska till Frankrike är att ni ska lära er franska.. Vilket jag inte borde skriva på mitt CV (står dock där som “grundläggande”), ni märker väldigt snabbt att det här är inte ett land som gillar att prata engelska. Vilket borde anses som mitt första problem eftersom Charles de Gaulle hade väldigt få skyltar som kan läsas på engelska. Så där står jag mellan de förvirrade svenska turisterna, ser en grupp gå åt höger för att hitta bagagebandet. Jag valde vänster, följt av några andra svängar utan att försöka läsa en enda skylt. Lita på magkänslan kände jag, vilket visade sig vara ett vinnande koncept då jag, som förste man hittade vårt band!

Med väskan i hand och ett fortfarande gott humör skulle jag nu bara ta mig till hotellet. Hotellet som låg på andra sidan Paris, tunnelbana eller “metron” väntar alltså. Här kommer vi in på det andra problemet; hitta metron. Jag visste att det fanns en station på flygplatsen, och att man kunde ta en shuffle dit. För att göra en lång och tråkigt historia kort; efter några svordomar och lite tur sitter jag då på en s.k. shuffle. Nu måste det börja gå lättare tänkte jag, ack så fel man kan ha.

Väl på metrostationen skulle jag bara skaffa mig en biljett och sätta mig på nästa tåg. Lättare sagt än gjort då biljettmaskinen vägrar texta på engelska. På lite sämre humör och när en lång kö började bilda sig efter mig så kände jag att det var dags för magkänslan igen, jag valde första bästa biljett. Lite väl lite hade jag betalat för den men just då brydde jag mig inte, jag ville därifrån. Biljettmaskinen släppte in mig och jag hoppade på ett tåg som så lovande ut. Jag kunde se stationen som hotellet låg vid på kartan i tåget, den var bara 15 stationer bort. Inte länge kvar nu var en uppmuntrade tanke.

På min färd genom Paris undre värld fick jag se en hel del intressanta människor. Jag satt bredvid horor, uteliggare, troligtvis fångar på flykt samt ett gäng av “icket vita” människor. Varav gänget gjorde resan lite värre då vissa av dem satt och stirrade på mig.

Med hjärtat ännu i halsgropen hoppade jag av på rätt station och såg hotellet som låg 100 meter därifrån. Nu möttes jag av kvällens sista problem; att tag sig ned från plattformen stationen låg på. Vilket visade sig ha varit lätt ifall man hade rätt biljett, då var det bara att köra in den i ytterligare en biljettmaskin så släppte den ut dig. I mitt fall var detta inte möjligt eftersom jag hade betalat 10 euro för lite. Jaha tänkte jag, då finns två alternativ kvar.
1. Hoppa över grindarna till biljettmaskinen med min 20 kilos väska och riskera böter
2. Hoppa ned från plattformen, ett hopp på 7-8 meters som i bästa skulle leda till ett brutet ben och kläder över hela gatan.
Jag ville ta alternativ 1. Men just när jag skulle göra mig redo kom en kille och släppte in mig genom handikappsingången, det finns hopp om mänskligheten ändå!

En hisstur senare var jag nere på marken och såg hotellet det hade varit en händelserik dag, men jag kan inte säga att det inte var skönt att den var över. Inne på hotellrummet låg en ganska orolig flickvän, eftersom jag redan innan flyget till Paris bestämt mig för att inte ta kontakt med henne, jag ville klara mig själv. Inte alltför smart nu i efterhand kan man tycka, men gjort är gjort och jag överlevde första kvällen i Paris!

Även om det inte började så bra så visade sig Paris ändå vara en otrolig stad. Första heldagen fick vi se mycket av staden Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame och Champs Elysees var några av de turistattraktionerna vi såg. Innan kvällen var slut fick jag även träffa Paris och övriga Frankrikes sämsta ficktjuv. Ska inte gå in djupare på hur han försökta sno min mobil men det var ett svagt försök. Bättre lycka nästa gång..

Andra dagen i kärlekens huvudstad bestod av ett besök på Louvren, jag kunde en tavla där innan vi kom dit. Insatt i konst som jag är.. Louvren är dock ett måste för alla, även om du är lika intresserad av konst som jag.

När vi checkat ut från hotellet på den tredje dagen hade vi några timmar kvar innan planet till Toulouse gick. Så vi bestämde oss för att fara in till staden och se vad vi hade kvar. Eller rättare sagt, vad Liv hade sett men ville att jag också skulle se;Moulin Rouge. Lite av Paris svar på Amsterdams Red Light District, Sex var alltså nyckelordet för området. Eftesom vi inte hade så mycket tid fick vi inte se hela gatan men vi fick i alla fall se ett av de mest udda museérna i världen. Troligvis har vi läsare under 18 år på bloggen så därför kommer inga bilder visas.

Tiden i Paris var kort men intensiv, om jag skulle få chansen att besöka staden igen skulle jag inte tacka nej. Fortsatt hjälp med språket skulle inte avböjas då heller.

Men mitt äventyr i Frankrike var inte slut än, några dagar i Toulouse återstod. Jag skulle nämligen få komma och bo hos familjen Liv jobbar åt. Om jag var nervös inför att träffa hennes riktiga familj var det inget emot nervositeten jag kände när vi satt i bilen utanför huset som hon nu bodde i. jag skulle nu få träffa hennes värdfamilj och om jag uppförde mig väl så kanske det skulle få komma fler besökare dit, ännu mer press alltså. Blackouten var nästan ett faktum, men på något sätt lyckades jag ändå hålla mig vid medvetande och klara första kvällen med familjen. Mycket väl godkänt enligt mig, Liv hade några få klagomål men hon borde vara glad att jag inte spydde på pappan i familjen det första jag gjorde.

Alla i familjen var dock väldigt trevliga och dagarna i Tolouse bara flög förbi. Men jag passa på att så hål i en av myterna om Frankrike, under tiden jag var där så såg jag endast en enda basker. Baguetter och pudlar kryllade det däremot av! 

Excited to get in!

Köket där magiska saker kommer att hända

Vårat vardagsrum som ligger i köket...

The Walk of Fame

Ett av badrummen

Sten, sax, påse-mästarens sovrum...

Med en egen balkong

Och eget badrum

Förlorarens sovrum (finns plats för gäster)

På taket har vi en egen tvättstuga

Och en liten uteplats för grillning med en utmärkt utsikt över slummen i Sliema!

1. Jag måste uppenbarligen se trög ut när någon förklarar någonting för mig. Både när jag checkade in på hotellet på Arlanda och på själva flygplatsen har personalen börjat prata svenska med mig. För att sedan mitt i en mening byta över till engelska. Jag måste ju bevisligen se ut som jag inte fattar ett enda ord eftersom dom känner att dom måste prova på ett annat språk för att lyckas göra sig förstådda.
   
2. Här på Malta är man väldigt miljömedvetna har jag märkt. Nu ska jag i och för sig inte dra alla över en kam. För det är faktiskt endast om vår lille busschaufför från flyget jag har dessa misstankar. 
Kristin (min kära körskolelärare) hade iallafall älskat honom, han hade filosofin om att hålla en jämn hastighet (enligt många kallad metod chansning), nämligen 80 km/h. På raksträckorna blev det kö bakom oss för andra ville köra snabbare. Men i rondellerna kan jag lova att vi tjänade tid mot de andra med våra 80 km/h. Dock var det inte så lyckat när han skulle gena fel håll genom en rondell och fick möte...
3. Hela landet verkar vara stängt på söndagar. Kan vara bra att veta inför framtiden så man ser till att åtminstone har något att äta.

Nu börjar det brännas rejält för våra hjältar, med mindre än en månad kvar till avfärd så kan nog alla känna av spänningen i luften. Men vad ska dom nu ha med sig på resan?

"Vi kommer bara ta med oss det nödvändigaste." Säger Oskar i den senaste presskonferensen, kloka ord. "Kläder, datorer och hygienartiklar kommer vara prio nummer ett." Fortsätter Åström, trots liten erfarenhet verkar han vara säker på deras upplägg. "Allt annat löser vi där borta!" Avslutar han med. 

"Hur ska ni bo då? Är en vanlig fråga som vi brukar få." Skriver Dennis i ett pressmeddelande. "Och ska jag vara helt ärlig så har vi ingen aning om hur det blir. Som det är just nu så har vi sex nätter på ett hotel, sen ser vi hur det blir. Planen är att skaffa en lägenhet så snabbt som möjligt. Och enligt våra källor så finns det en mycket god möjlighet till att få bostad väligt snabbt." 

Vad tror ni, kommer tåget lyckas på Malta också?

Källa: VK