Vissa dagar känner man att man lever ett perfekt liv. Igår var en sån dag. En sån dag då det inte spelar någon roll om bussen är överfull och man får stå trängandes i en timmes bussfärd mellan italienare och fransmän medan busschaufförens mål verkar vara att köra så ryckigt att alla stående i bussen (ca 130 personer) ska ramla minst en gång. En sån dag spelar det inte heller någon roll att man inte har kontanter nog att köpa vatten så man får sitta i solen i åtta timmar utan dricka en droppe. Igår var en sån dag. Vi var på Comino. Och vattnet var himmelsblått.

Vi steg upp tidigare än någonsin på Malta. Var ganska snabbt ute ur lägenheten och gick till bussen. Vi hade en del kontanter, men för säkerhetsskull gick vi till en bankautomat.
Stoppade in kortet.
Då kom bussen.
Bråttom.
Ut med kortet.
På bussen.
Våra kontanter borde vara tillräckligt ändå.

Vi åker bussen upp till kajen i norr. Båtarna som går till Comino verkar bara vara småbåtar. Inte färjor som över till Gozo. Ett 40-tal personer i färgglada tröjor med crew tryckt på ryggen springer runt och försöker sälja biljetter till just deras Comino-båt. Efter att ha upptäckt att systemet såklart är korrupt och alla företag såklart har en båt-till-Comino-kartell och satt priset till mer än dubbla färjepriset till Gozo får vi köpa ett par dyra biljetter. Men vad annat kunde vi ha väntat oss, korruption var inte förvånande - vi befinner oss ju mindre än 10 mil från Sicilien. Men det får oss att tänka till. Vi har inte så väldigt mycket kontanter kvar efter biljetterna. Det är troligtvis samma otroliga priser på mat borta på den lilla ön med sina 8 invånare.

Vi köper en tidig lunch på kajen och hoppar sedan på båten över till Comino. Hittills har allt gått bra. Och det är ju en sån där dag då man inte bryr sig om båten är lite dyr. Man lever ju ändå det perfekta livet just nu. När vi närmar oss ön av alla paradisöar blir vattnet bara blåare och blåare. Vi hoppar iland och börjar kolla oss omkring efter en bra plats att slå oss ner på. Det ser ut som att vi måste hyra solstolar. Eller sätta oss högt upp på ojämna klippor.
Vi måste ha solstolar. 4 Euro styck. 8 Euro för en stol till oss var. Vi skramlar ihop det vi har kvar.
7 Euro.
30 cent.
20 kronor.
Problem.
Vi måste ha 70 cent till.
Uppdrag: hitta svenskar och köpa lite Euro för svenska pengar.
Efter en del letande hittar vi våra hjältar som säljer en Euro. Vi är räddade.

Vissa dagar känner man att man lever ett perfekt liv.
Igår var en sån dag.
Vi var på Comino.
Och vattnet var himmelsblått.

Våra svenska hjältar

Det började som ett litet skämt men utvecklades med tiden till en jakt. Inte en jakt efter något så oviktigt som Heliga Graal. Det är en jakt på liv- och- död efter inget mindre än Den Perfekta cheeseburgaren. 

Vad skiljer då en helt vanlig McDonald's cheesburgare från Den Perfekta? Svaret är lika enkelt som briljant.. Den Perfekta burgaren har inte blivit orenad av vad som är matens motsvarighet till AIDS- Saltgurkan. För att skapa Den Perfekta cheeseburgaren krävs det alltså ett stort "misstag" från den, troligtvis väldigt kompetenta, McDonald's anställde som tillagar dessa mytomspunna burgare. Det sägs att sannolikheten för att få Den Perfekta ligger någonstans kring en på miljonen. Med andra ord "Once in a lifetime".   

Vår jakt började samma dag som vi landade på Paradisön och det var en jakt som varade tills igår kväll den 20/5-12 klockan 22.49 fann jag, Dennis Adolfsson, äntligen Den Perfekta Cheeseburgaren!! Jag vet varken varför just jag blev utvald till att finna denna gudagåva eller vilket budskap jag egentligen ska föra vidare. Kanske fick jag den bara för att ge mänskligheten hopp. Hopp om att Den Perfekta faktiskt finns där ute och att ni aldrig ska sluta tro. 

Här på paradisön börjar sommaren komma krypande. Nu tänker ni: vad är det för nyheter, i Maj kommer ju sommaren krypande överallt på norra halvklotet - det är ju som därför Maj finns. Men skillnaden mellan Maj här, och på nordligare breddgrader är sommartecknen. På Malta vet man att det börjar bli sommar när;

• Till och med lokalbefolkningen - som skulle gå med långbyxor 365 dagar per år i Sverige - har börjat inse att shorts är ett bra val så här års.
• Turisterna börjar - i kollossala mängder - befolka landet med sina blekfeta kroppar, som efter ett antal dagar börjar få en lätt rosa ton.
• Poolerna runt om i staden börjar äntligen fyllas med vatten.
• Till och med riktiga malteser som vi känner oss lite brända i ansiktet efter en heldag på solklipprona.

Våra liv här på ön är dock ganska oförändrade. Vi försöker göra det mesta av tiden, utan att egentligen göra särskilt mycket. Vi jobbar oss ständigt neråt på den världsberömda Michael-Jackson-brunhetsskalan, för tillfället befinner vi oss ungefär på 1985. Men vi har siktet på att komma ner till 70-talet.

Vi har under veckan besökt ett kasino här nere. Det visade sig dessvärre att om man växlar in mindre än 5000 kr så kollar folk lite snett. Därför blev det inte jättemycket spelande från vår sida, men när vi lämnade kasinot var det dom och inte vi som var lite fattigare.

Eftersom jobbsökandet har gått knackigt har vi nu börjat tänka inom nya banor. Varför inte bli mångmiljonärer på nätpoker istället för att jobba 40 timmar i veckan? Trots en ganska dålig start med en förlust på 9 euro första kvällen blickar vi frammåt! Vår första miljon kan ju inte vara så långt borta!

Vad tror ni, kan vi lyckas som Ilisdur2 & 3?

Innan vi kom hit till Paradisön hade vi några saker på vår att-göra-lista. Hur det har gått kan diskuteras.. Men för några dagar sedan avklarade vi en punkt. Vi besökte den "Tysta staden" Mdina. Den forna huvudstaden kallas tyst eftersom det endast bor 300 tappra malteser inom dess murar. Trots en liten stad fanns det mycket att se.