Varje sommar vallfärdar hundratusentals - blekfeta - skandinaver till Malta. Där de fyller upp våra stränder. Därför tar vi, liksom stor del av den övriga befolkningen här på ön, tillfället i akt för att njuta av det bästa landet har att erbjuda, innan vikingarna stormar oss. Detta betyder att vår bränna förbättrats avsevärt under den senaste veckan.

Det har gått ett bra tag sedan vi invandrade paradisön nu. Med tiden har ön blivit vår. Det syns nu på oss att vi hör hemma här. Det hörs i våra fotsteg att vi vandrar på välkänd mark. En tysk, äldre kvinna kom fram och frågade om vi var härifrån häromdagen. Självklart svarade vi ja! Men pinsamt nog kunde vi som invånare av landet tyvärr ändå inte hjälpa henne till rätt buss. Men läget är definitivt på rätt riktning när vi får medverka i klagomålen på den egna regeringen när våra bussarna aldrig kommer.

Medan dagarna tillbringats till att leva livet har kvällarna tillbringats med tänka på framtiden. Mestandels skriva och översätta CVn. Men även fundera över, och söka till, högskola. Det roligaste med att skriva CV är att göra en avvägning om hur mycket man ska överdriva för att få våra - på papperet - redan utomordentligt perfekta personer att låta ännu bättre. Vissa av oss hävdar att dom kan franska. Vissa insåg att det kanske är paradoxalt att skriva att sin engelska är "excellent" när man just fått googla fram hur ordet stavas.