Här på paradisön går livet vidare som vanligt. Vissa dagar blir det stranden. Vissa dagar blir det vandringsutflykter. Vissa dagar blir vi bortbjudna på afrikanska middagar hos fransyskor som fyller år. I förrgår var det en sån dag. Alltså en sån dag då vi var på stranden, gick på upptäcktsfärd och åt en afrikansk middag.

Dagen började som alla andra dagar med frukost den vanliga tiden - där vid halv elva, ni vet - det var bra väder så vi bestämde oss att det fick bli en stranddag. Efter att ha spenderat några timmar på stranden, och blivit några nyanser mörkare, kände vi oss ändå inte nöjda med var vi presterat. Eftersom vi fortfarande hade en hel del timmar kvar till vi skulle äta zebrorna och lejonen vid niotiden (ja, vid den här tidpunkten trodde vi fortfarande att det var något sådant exotiskt som väntade oss den kvällen), tog vi beslutet att även utforska området kring stranden i norr.

Det blev en promenad rakt över ön. Vi fick inte se så mycket på vägen, en och annan fisk i bassängerna för konstbevattningen och ett och annat fallfärdigt hus. Men nog var det värt mödan när vi väl kom fram till vårat slutgiltiga mål, Karl-Alfred-land!

När vi slutligen kom hem till lägenheten igen upptäckte vi att solen tagit på riktigt bra, vi såg nästan ut som riktiga afrikaner, perfekt! Fast vad som riktigt var det afrikanska med festen vet vi fortfarande inte riktigt. Kanske var det korvrullarna till förrätt. Kanske var det kycklingen till huvudrätt. Eller chokladsaken till efterrätt. Tyvärr pratades det ingen Swahili - eftersom det var så många nationaliteter som samlades kunde man ju hoppas att Swahilin skulle utgöra det gemensamma språket på festen, men så var det inte. Istället blev det två grupperingar bland människorna på festen, två grupperingar som pratade varsitt språk. De som pratade engelska - det var folk från Spanien, Italien, möjligtvis Tyskland (Dennis säger att det var en från Jordanien också). Den andra gruppen var de som pratade franska. Jag vet precis vad ni tänker nu, och JA vi tillhörde såklart den franska gruppen. Även om vår grupp också - efter att ha pratat klart om alla siffror, färger, djur och kroppsdelar - bytte över till engelska så kändes det bra att använda sig av sin nästintill flytande franska igen.